jobb och glada tankar☺
Idag har vi tagit det lugnt hemma, jag och L. Jag har honom hemma eftersom han är förkyld och jag är ju ledig. Vi höll oss inne fram till lunch, sen gick vi iväg på en promenad men tog bussen hem eftersom jag själva kände mig SÅ seg, är också förkyld! A har varit i skolan och vid 13:30 hämtade vi hem henne tillsammans med en kompis från skolan, flickorna lekte och hade kul tillsammans☺ Tänk att hon börjar bli så stor nu och att vänner verkligen är viktiga på ett annat vis nu än vad dom tidigare var, att dom vill hem till varandra efter skolan, sova över hos varandra, A berättade även idag att hon är med i pyjamasklubben?! Haha! Hon har även hunnit vara på tjejmiddag, gulligt!
Tankar som får mig att känna mig extra glad just nu är att jag äntligen ska få hjälp, jag har äntligen fått komma till någon som förstår hur jag mår och vilken typ av "behandling" jag behöver för min utmattning. Jag blev så lättad att jag började gråta, allting känns så mycket mer positivt nu, det finns hopp, thank god.
Nej, nu ska jag bädda ner mig i sängen på jobbet..god natt på er!
/Sussi
Happy-list
När man känner sig låg är det lätt att allt blir så negativt, allt man gör, hur man tänker..det blir svårt att se ljuset och tänka positivt helt enkelt. Jag är så trött på mig själv just nu, att jag känner som jag gör, jag har helt enkelt fel inställning och detta är något som jag vill jobba på för att bli den jag vill vara. Jag vill vara den där som är glad, positiv, jag vill leva ett lyckligt liv.
Man lever bara en gång och att gräva ner sig genom att sitta och grubbla är bara att slösa bort sitt liv, för mig. Det finns bara en person kan ändra mig själv och det är jag. Ingen annan kan tänka positivt åt mig eller förändras så som jag vill förutom jag själv och just därför så har jag gjort en lista på saker som jag känner skulle ta mig dit jag vill vara :) Självklart kommer det bli en utmaning, att ändra hur man tänker är inte alltid det lättaste, speciellt inte när man är uppväxt i en familj som ser det mesta med negativa ögon.
Nu ska jag kurera mig från förkylningen, dricka min latte och surfa runt lite :) Ha en toppendag!
/S
Man lever bara en gång och att gräva ner sig genom att sitta och grubbla är bara att slösa bort sitt liv, för mig. Det finns bara en person kan ändra mig själv och det är jag. Ingen annan kan tänka positivt åt mig eller förändras så som jag vill förutom jag själv och just därför så har jag gjort en lista på saker som jag känner skulle ta mig dit jag vill vara :) Självklart kommer det bli en utmaning, att ändra hur man tänker är inte alltid det lättaste, speciellt inte när man är uppväxt i en familj som ser det mesta med negativa ögon.
Nu ska jag kurera mig från förkylningen, dricka min latte och surfa runt lite :) Ha en toppendag!
/S
Segpropp!
Har inte orkat skriva något, det har varit jobbiga dagar. Va sjukskriven hela förra veckan eftersom jag var helt slut i huvudet av allt, va så trött att det kändes som att jag skulle tuppa av :/.
Nu är jag iaf tillbaka på jobbet och det känns helt okej. Känner att jag behöver förändring bara, saknar det sociala, saknar arbetskollegor..just nu blir det en massa gnäll här, sorryyy!
Nu är jag iaf tillbaka på jobbet och det känns helt okej. Känner att jag behöver förändring bara, saknar det sociala, saknar arbetskollegor..just nu blir det en massa gnäll här, sorryyy!
fulle!
God morgon! Här sitter vi och äter frukost innan det är dags att lämna L hos dagmamman. Jag skulle ha jobbat idag men fick en ledig dag p g a jobbiga omständigheter. Jag är så tacksam som har en så bra och förstående chef, kommer att sakna henne enormt den dagen då jag byter arbete. Bra chefer växer ju inte på träd :)
Ha en fortsatt fin dag!
Livet..
Är ju som en berg och dalbana. Det var ett bra tag sedan jag skrev något och jag känner att jag verkligen behöver skriva av mig lite nu, dela med mig av mina känslor och vad som har hänt sen sist.
Så..var ska jag börja?! Mitt liv flöt väl på,fram tills i september förra året när jag kände att allt blev för mycket. Alla krav jag hade på mig själv, hur jag skulle vara, hur mycket jag skulle ställa upp för andra trots att jag inte alltid orkade eller hade lust, pengarna jag kände mig skyldig att dra in eftersom Mange pluggade. Inte undra på att det tog stopp, för det var precis vad det gjorde. Jag började känna mig trött och sen ännu tröttare. En sjuklig, obeskrivlig trötthet som jag knappt kan beskriva. Jag var som i en dimma dygnet runt, kände hur jag bara mådde sämre och sämre. Så kom den dagen då jag inte orkade mer. Jag sjukanmälde mig för att jag blev sjuk och efter det var det totalt kört, jag klarade inte av att komma tillbaka, det var som en vägg framför mig som jag inte kunde komma förbi, svårt att förklara.
Jag tror fortfarande att allting som sker det sker av en mening. I alla fall det mesta, med undantag för hemska sjukdomar!! I alla fall, jag kom in på en utbildning som jag hade sökt till som HR-assistent, den började i augusti..Det blev min räddning för utan den vet jag inte vad som hade hänt. Jag gick ner i arbetstid, detta var alltså innan jag kände att jag inte orkade mer. Jag vet faktiskt inte vad jag tänkte med. Plugga distans på heltid och jobba, jag tänkte ju först nästan jobba heltid och plugga på heltid, men jag insåg snart att det inte skulle funka. Vissa klarar säkert av det, men med 2 barn hemma så blir det lite svårt. Utbildningen blev som sagt räddningen för mig eftersom jag valde att släppa jobbet helt och endast fokusera på skolan. Jag är ganska säker på att jag inte hade mått bättre av att byta jobb heller, inte då eftersom jag enligt läkaren var utmattad. Det har varit en tuff resa, en utbildning jag har fått kämpa mig igenom trots min enorma trötthet, jag har liksom inte velat ge upp en utbildning som jag kanske aldrig får chansen att ta igen senare. Det var dagar då jag bara kände att jag ville ge upp, jag orkade inte, jag ville bara trycka på "paus" och få släppa alla måsten. Jag klarade utbildningen med enligt mig, bra betyg. Betyg som jag är så stolt över. Jag hade även fantastiska lärare som stöttade mig igenom min resa och en fantastisk sambo som stöttade mig till tusen, vilket jag är oerhört tacksam över.
I maj blev jag klar, kände lite panik inför jobb och vad som skulle hända så jag kontaktade mitt gamla jobb för att höra efter om jag kunde jobba där över sommaren, vilket jag kunde. Jag är kvar på samma ställe idag men mitt mål är att arbeta med det jag nu är utbildad till :)
En annan dag jag alltid kommer att minnas är fredagen den 13:e juni, då rasade vår värld samman eftersom f´vi fick ett chockande besked. Jag kommer aldrig att glömma den dagen, jag minns den som igår. Jag var på leklandet med Agnes och hennes pappa, hon hade haft skolavslutning och just denna dag hade vi kommit överns om att vi skulle åka iväg och göra något tillsammans med henne.
Min telefon ringer, det är min mamma. Hon frågar om jag har pratat med min syster, vilket jag inte hade gjort då.Vi hade lite sms kontakt dagen innan, hon skulle åka in till sjukhuset med sin minsta son eftersom hon hade upptäckt en knöl på magen. Hon var helt säker på att det var navelbråck, det var det inte utan hon skulle komma tillbaka dagen efter för en ny undersökning, med ultraljud om jag inte minns helt fel, eller röntgen. Jag hörde inte så mycket mer än så.
Sen kom samtalet från mamma, hon frågade om jag hade pratat med min syster och jag sa som sagt nej. Då hör jag hur hennes röst låter annorlunda, jag hör att hon blir ledsen och då förstår jag- cancer, han har caner! 3 tumörer. Där sitter jag, bland en massa föräldrar och barn och får detta besked. Jag blev helt paff, jag grät inte jag visste bara inte vart jag skulle ta vägen. Det här drabbar ju inte oss?! visst att jag är livärdd för cancer, speciellt sedan jag själv blev mamma. Men det drabbar ju inte oss, jag tror inte att jag är ensam med att tänka så, det är liksom så himla overkligt. En fruktansvärt skrämmande, vidrig och äcklig sjukdom!! tack och lov så ser prognosen god ut men jag kan ju erkänna att jag är rädd, väldigt rädd på vad som ska/kan hända. Vi försöker tänka positivt, man kan inte göra annat. Att ett barn ska tas ifrån en p g a denna orättvisa sjukdom det finns inte i min värld, jag vill inte tänka så, jag kan inte tänka så. Allt kommer att bli bra, han kommer att bli frisk.
Detta blev ett rörigt inlägg men det är känslor jag bär på inom mig som måste få komma ut, sånt som är jobbigt.
/S
