Happy!
Oj, vart ska jag börja nånstans? i början av månaden sa jag upp mig, till en början kände jag mest ångest över vad jag hade gjort men nu känns det SÅ bra. Jag har en sån stark känsla av att det var rätt beslut och känner ett slags lugn och så magkänslan då..ja, den säger att allting ordnar sig och mycket riktigt, allting ordnar sig :)
Igår var jag på min första intervju. Tjänsten var som kundmottagare på en bilverkstad på heltid, jag var nervös och som vanligt satte magen igång innan jag skulle åka iväg, inga detaljer vi behöver prata om ;)..
Igår var jag på min första intervju. Tjänsten var som kundmottagare på en bilverkstad på heltid, jag var nervös och som vanligt satte magen igång innan jag skulle åka iväg, inga detaljer vi behöver prata om ;)..
Anyway, idag var det dags för intervju nummer 2 för ett assistentföretag och det gick SÅ bra. Som jag känner så kommer allting att ordna sig, jag kommer inte att stå utan jobb & jag är så jäkla glad att kunna känna så. Man lever bara en gång, ibland måste man våga chansa och kasta sig ut i ingenting för det kan leda till något bra och man måste tro på sig själv, gå sin egen väg och strunta i vad andra tycker och tänker.
Tack magkänslan! :D
jobb och glada tankar☺
Idag har vi tagit det lugnt hemma, jag och L. Jag har honom hemma eftersom han är förkyld och jag är ju ledig. Vi höll oss inne fram till lunch, sen gick vi iväg på en promenad men tog bussen hem eftersom jag själva kände mig SÅ seg, är också förkyld! A har varit i skolan och vid 13:30 hämtade vi hem henne tillsammans med en kompis från skolan, flickorna lekte och hade kul tillsammans☺ Tänk att hon börjar bli så stor nu och att vänner verkligen är viktiga på ett annat vis nu än vad dom tidigare var, att dom vill hem till varandra efter skolan, sova över hos varandra, A berättade även idag att hon är med i pyjamasklubben?! Haha! Hon har även hunnit vara på tjejmiddag, gulligt!
Tankar som får mig att känna mig extra glad just nu är att jag äntligen ska få hjälp, jag har äntligen fått komma till någon som förstår hur jag mår och vilken typ av "behandling" jag behöver för min utmattning. Jag blev så lättad att jag började gråta, allting känns så mycket mer positivt nu, det finns hopp, thank god.
Nej, nu ska jag bädda ner mig i sängen på jobbet..god natt på er!
/Sussi
Happy-list
När man känner sig låg är det lätt att allt blir så negativt, allt man gör, hur man tänker..det blir svårt att se ljuset och tänka positivt helt enkelt. Jag är så trött på mig själv just nu, att jag känner som jag gör, jag har helt enkelt fel inställning och detta är något som jag vill jobba på för att bli den jag vill vara. Jag vill vara den där som är glad, positiv, jag vill leva ett lyckligt liv.
Man lever bara en gång och att gräva ner sig genom att sitta och grubbla är bara att slösa bort sitt liv, för mig. Det finns bara en person kan ändra mig själv och det är jag. Ingen annan kan tänka positivt åt mig eller förändras så som jag vill förutom jag själv och just därför så har jag gjort en lista på saker som jag känner skulle ta mig dit jag vill vara :) Självklart kommer det bli en utmaning, att ändra hur man tänker är inte alltid det lättaste, speciellt inte när man är uppväxt i en familj som ser det mesta med negativa ögon.
Nu ska jag kurera mig från förkylningen, dricka min latte och surfa runt lite :) Ha en toppendag!
/S
Man lever bara en gång och att gräva ner sig genom att sitta och grubbla är bara att slösa bort sitt liv, för mig. Det finns bara en person kan ändra mig själv och det är jag. Ingen annan kan tänka positivt åt mig eller förändras så som jag vill förutom jag själv och just därför så har jag gjort en lista på saker som jag känner skulle ta mig dit jag vill vara :) Självklart kommer det bli en utmaning, att ändra hur man tänker är inte alltid det lättaste, speciellt inte när man är uppväxt i en familj som ser det mesta med negativa ögon.
Nu ska jag kurera mig från förkylningen, dricka min latte och surfa runt lite :) Ha en toppendag!
/S
Segpropp!
Har inte orkat skriva något, det har varit jobbiga dagar. Va sjukskriven hela förra veckan eftersom jag var helt slut i huvudet av allt, va så trött att det kändes som att jag skulle tuppa av :/.
Nu är jag iaf tillbaka på jobbet och det känns helt okej. Känner att jag behöver förändring bara, saknar det sociala, saknar arbetskollegor..just nu blir det en massa gnäll här, sorryyy!
Nu är jag iaf tillbaka på jobbet och det känns helt okej. Känner att jag behöver förändring bara, saknar det sociala, saknar arbetskollegor..just nu blir det en massa gnäll här, sorryyy!
fulle!
God morgon! Här sitter vi och äter frukost innan det är dags att lämna L hos dagmamman. Jag skulle ha jobbat idag men fick en ledig dag p g a jobbiga omständigheter. Jag är så tacksam som har en så bra och förstående chef, kommer att sakna henne enormt den dagen då jag byter arbete. Bra chefer växer ju inte på träd :)
Ha en fortsatt fin dag!
Livet..
Är ju som en berg och dalbana. Det var ett bra tag sedan jag skrev något och jag känner att jag verkligen behöver skriva av mig lite nu, dela med mig av mina känslor och vad som har hänt sen sist.
Så..var ska jag börja?! Mitt liv flöt väl på,fram tills i september förra året när jag kände att allt blev för mycket. Alla krav jag hade på mig själv, hur jag skulle vara, hur mycket jag skulle ställa upp för andra trots att jag inte alltid orkade eller hade lust, pengarna jag kände mig skyldig att dra in eftersom Mange pluggade. Inte undra på att det tog stopp, för det var precis vad det gjorde. Jag började känna mig trött och sen ännu tröttare. En sjuklig, obeskrivlig trötthet som jag knappt kan beskriva. Jag var som i en dimma dygnet runt, kände hur jag bara mådde sämre och sämre. Så kom den dagen då jag inte orkade mer. Jag sjukanmälde mig för att jag blev sjuk och efter det var det totalt kört, jag klarade inte av att komma tillbaka, det var som en vägg framför mig som jag inte kunde komma förbi, svårt att förklara.
Jag tror fortfarande att allting som sker det sker av en mening. I alla fall det mesta, med undantag för hemska sjukdomar!! I alla fall, jag kom in på en utbildning som jag hade sökt till som HR-assistent, den började i augusti..Det blev min räddning för utan den vet jag inte vad som hade hänt. Jag gick ner i arbetstid, detta var alltså innan jag kände att jag inte orkade mer. Jag vet faktiskt inte vad jag tänkte med. Plugga distans på heltid och jobba, jag tänkte ju först nästan jobba heltid och plugga på heltid, men jag insåg snart att det inte skulle funka. Vissa klarar säkert av det, men med 2 barn hemma så blir det lite svårt. Utbildningen blev som sagt räddningen för mig eftersom jag valde att släppa jobbet helt och endast fokusera på skolan. Jag är ganska säker på att jag inte hade mått bättre av att byta jobb heller, inte då eftersom jag enligt läkaren var utmattad. Det har varit en tuff resa, en utbildning jag har fått kämpa mig igenom trots min enorma trötthet, jag har liksom inte velat ge upp en utbildning som jag kanske aldrig får chansen att ta igen senare. Det var dagar då jag bara kände att jag ville ge upp, jag orkade inte, jag ville bara trycka på "paus" och få släppa alla måsten. Jag klarade utbildningen med enligt mig, bra betyg. Betyg som jag är så stolt över. Jag hade även fantastiska lärare som stöttade mig igenom min resa och en fantastisk sambo som stöttade mig till tusen, vilket jag är oerhört tacksam över.
I maj blev jag klar, kände lite panik inför jobb och vad som skulle hända så jag kontaktade mitt gamla jobb för att höra efter om jag kunde jobba där över sommaren, vilket jag kunde. Jag är kvar på samma ställe idag men mitt mål är att arbeta med det jag nu är utbildad till :)
En annan dag jag alltid kommer att minnas är fredagen den 13:e juni, då rasade vår värld samman eftersom f´vi fick ett chockande besked. Jag kommer aldrig att glömma den dagen, jag minns den som igår. Jag var på leklandet med Agnes och hennes pappa, hon hade haft skolavslutning och just denna dag hade vi kommit överns om att vi skulle åka iväg och göra något tillsammans med henne.
Min telefon ringer, det är min mamma. Hon frågar om jag har pratat med min syster, vilket jag inte hade gjort då.Vi hade lite sms kontakt dagen innan, hon skulle åka in till sjukhuset med sin minsta son eftersom hon hade upptäckt en knöl på magen. Hon var helt säker på att det var navelbråck, det var det inte utan hon skulle komma tillbaka dagen efter för en ny undersökning, med ultraljud om jag inte minns helt fel, eller röntgen. Jag hörde inte så mycket mer än så.
Sen kom samtalet från mamma, hon frågade om jag hade pratat med min syster och jag sa som sagt nej. Då hör jag hur hennes röst låter annorlunda, jag hör att hon blir ledsen och då förstår jag- cancer, han har caner! 3 tumörer. Där sitter jag, bland en massa föräldrar och barn och får detta besked. Jag blev helt paff, jag grät inte jag visste bara inte vart jag skulle ta vägen. Det här drabbar ju inte oss?! visst att jag är livärdd för cancer, speciellt sedan jag själv blev mamma. Men det drabbar ju inte oss, jag tror inte att jag är ensam med att tänka så, det är liksom så himla overkligt. En fruktansvärt skrämmande, vidrig och äcklig sjukdom!! tack och lov så ser prognosen god ut men jag kan ju erkänna att jag är rädd, väldigt rädd på vad som ska/kan hända. Vi försöker tänka positivt, man kan inte göra annat. Att ett barn ska tas ifrån en p g a denna orättvisa sjukdom det finns inte i min värld, jag vill inte tänka så, jag kan inte tänka så. Allt kommer att bli bra, han kommer att bli frisk.
Detta blev ett rörigt inlägg men det är känslor jag bär på inom mig som måste få komma ut, sånt som är jobbigt.
/S
Att sitta fast, trots att man har mål....
God morgon!
Lämnade av barnen på dagis & hos dagmamman för ett tag sedan & nu sitter jag helt alone här hemma, oj vad tyst det är, lite deprimerande faktiskt. Saknar barnen hur mycket som helst ;(
Om 3 timmar beger jag mig iväg på jobb. Har fått ett till där jag jobbar som avlösare till en liten flicka med downs syndrom :) Att jobba som avlösare känns toppen då jag kommer överens med föräldrarna om när dom behöver avlastning vilket gör att det funkar bra med mitt andra jobb..
Nu till rubriken. Känner att jag snart vill gå vidare i mitt liv, byta yrke. Skulle vilja jobba inom kundservice t.ex. Min d r ö m just nu vore att jobba i stan, gå ut på lumchen med ett par kollegor & käka, tillbaka till jobbet för att göra klart det som ska fixas, åka hem till min fina familj i vårt mysiga radhus, DET är min dröm :)
I framtiden skulle jag även kunna tänka mig att bo inne i stan, men då måste barnen vara större. Söder, jag Älskar söder :)
Nehepp, nu ska jag kolla vidare på nätet :) nu när jag har tid att bara sitta här i lugn & ro...längtar redan tills jag får komma hem ikväll till mina små pluttar :), även om det ibland kan vara skönt att slippa höra skrik & bråååk ;)
Puss & Kram!
Sällan någon uppdatering :)
Jag har försökt att komma igång med mitt bloggande igen, så som jag bloggade förut dvs nästan varje dag. Men jag har insett att det inte går. Viljan & lusten till det finns liksom inte där, tyvärr. Men det skulle vara kul att börja vara mer aktiv för att senare i framtiden kunna gå tillbaka & läsa om ens liv & hur det såg ut då:)
Lite uppdatering från nu är i alla fall att jag just fyllt 28 (HERREGUUUD, gammal eller vad;), Liam har börjat hos en dagmamma som är toppen, Agnes går kvar på sitt "vanliga" dagis & gör det fram till nästa höst då hon börjar i förskoleklass, min Stora tjej! Jag har börjat jobba "på riktigt" nu, började i mitten av april lite smått & har sedan gått upp i arbetstid. Jag har hunnit gå igenom en kris där jag inte har vetat nånting om nånting alls. Har känt mig helt lost & osäker på Väldigt mycket men nu äntligen har jag börjat hitta tillbaka till mig själv!
Min kära sambo & jag har förlovat oss & jag är lyckligast i världen :) han har även sökt till en utbildning som jag håller mina tummar & tår för att kommer in på!!!
Ja, som sagt..lite uppdatering, bara för att jag kände för det :)
Ha det great!
"Pappavecka" & brand
Lämnade av stora tjejen på dagis för 2 timmar sen & promenerade hem hela vägen. Så skönt att röra på sig, önskar bara att jag kunde komma igång "på riktigt" dvs verkligen gå varje dag, helst minst 1 timme, äta nyttigare borde jag också göra för den delen :/..
Agnes är nu borta fram tills på onsdag då det är hennes pappas vecka. 5 är hon här, 5 dagar där. Skulle önska att vi kunde ha måndag-måndag istället, blir mycket lättare för henne & för oss. Lättare för henne att veta att efter söndag går hon hem till honom eller oss. Nu avlöser vi även mitt i veckorna. Men, men..
Min syrra ringde i morse & berättade att ett dagis i Kallhäll, där jag bodde förut & även har praktiserat på har börjat brinna. Tydligen kommer det brinna ner till grunden :( trist att människor måste förstöra så för andra. Tyckte verkligen om det dagiset för det var inte så stort..
Just nu sover Liam, när han vaknar är det dags för lunch :) lite senare ska vi åka hem till min syster & hälsa på :)
I morgon lämnar vi Liam hos farmor en stund för att fixa lite här hemma, sånt som man inte kan göra tillsammans annars när man har en liten vilde som springer runt överallt :)..På söndag ska vi/jag eventuellt träffa en kompis & hennes son, skojigt :)
Ha det toppen!
Vad händer i april?
Satt & kikade runt på lite olika bloggar som jag gör dagligen & gick tillbaka till min gamla för att se tillbaka på hur jag egentligen hade det förut. Så kul att läsa om t.ex hur Agnes har utvecklats & även jag själv. I skrivande stund har Agnes hunnit bli 5 hela år & min lilla skrutt 1 år! oj, vad hände? åren "flyger" iväg.
Agnes är i "mini-tonåren" som man kallar det. Stor men ändå liten. Kaxig, vägrar lyssna vissa dagar, smäller i dörrar är bara några exempel på hur våra dagar här kan se ut. Sen finns det också självklart lugnare perioder då hon gör som man säger, förvånar mig genom att helt plötsligt gå in på sitt rum för att sen överraska mig med att hon har bäddat sin säng helt själv, min stora tjej :) Kan fortfarande minnas vissa saker från när jag var 5-6 år. Kommer ihåg när jag låg i hallen & skrek & var förbannad på mamma & pappa för att jag inte fick gå ut & leka med min bästa kompis Mats, oj vad livet kan vara "orättvist" när man är i den åldern.
Liam, Liam..ja, vad ska man säga? han är en bestämd liten pojke som vet vad han vill & inte ger sig i första taget. Så kul att jämföra han & Agnes & se hur olika dom är. Liam började t.ex gå redan när han var 10 månader, han har nog alltid velat mer än vad han kunnat. Han kan skrika Högt, gärna så halva området hör honom medans Agnes var mer "lugn" när hon var liten.
Mina små gosfisar, tänk vad tråkigt det skulle vara utan dom, tomt & tyst. Är så van vid att det är full rulle hela dagarna nu & även om det ibland kan vara väldigt påfrestenade så Älskar jag mitt liv & skulle inte vilja byta det mot nånting annat i hela världen.
& Mange, min fina sambo, min själsfrände. Jag är så oerhört tacksam för att du kom in i mitt liv & för att jag får dela varje dag med dig. Att det finns så fina människor som du, finner inga ord<3..Vi har gjort en ordenligt resa tilsammans, gått igenom mer än vad vi borde ha gjort men du har alltid stått vid min sida & alltid stöttat mig. Jag älskar dig mer än vad ord kan beskriva & jag ser framemot att få spendera resten av mitt liv med dig min vackra vän:)
På måndag är det dags att återgå till arbetslivet igen. Har jobbat lite extra till & från sen december så helt nytt är det ju inte :) jag kommer inte att börja jobba heltid än då Liam inte ska börja på dagis, eller hos dagmamma än, det blir först i augusti så jag & Mange har delat upp på föräldraledigheten fram tills dess. Känns rätt skönt att "mjukstarta" så här. Jobba men samtidigt få vara hemma med barnen.
Nej, nu är det dags för lunch. Agnes är på dagis & leker, ska hämta henne om ett tag :)
Ta hand om er!
Sjukstuga:-(
Jag & minstingen har åkt på något riktigt envist virus, vi är förkylda och har ret/slemhosta. Har varit hos läkaren med både honom och mig i veckan. Han fick hostmedicin utskrivet och jag kortison nässpray. Min fina sambo är hemma hela veckan från jobbet för att avlasta lite så jag kan vila och bli frisk vilket uppskattas då det inte är så lätt att ta hand om en aktiv, krypandes bebis när man inte är på topp. Min stora tjej är hos sin pappa denna vecka, på måndag är hon här igen*längtar*! Det blir så tomt när hon inte är här, för lugnt:-(
Nu dags å vila så den här förkylningen lämnar min och lillens kropp!
Uppdate:)
Mini sover, Agnes & jag har precis ätit lunch..Min fina tjej har precis klätt på sig dom kläderna hon ska ha på sig i kväll, hon är såå förväntansfull:)) kommer att bli en riktigt kul & mysig kväll:)
Nu ska vi ha lite "mor & dotter" tid:)
Puss
God morgon!
Hälsar familjen snor. Vi är sjukt snoriga, speciellt jag & Liam, min son:-(blir en lugn dag idag fram tills dess att jag och Agnes ska ut på äventyr:-)
Dags för frulle! Ha en bra dag:-)
Återuppta bloggandet?
Ska i alla fall Försöka med det :) saknar faktiskt att blogga ibland, känner dock att tiden inte riktigt räcker till. Sitter & tittar tillbaka på mina gamla inlägg & tänker tillbaka, mycket minnen, ett helt annat liv:)
I skrivande stund har min stora tjej redan hinnit bli över 4 år, blir 5 år i Januari. Vart tog tiden vägen?! i Mars föddes mitt andra barn, en son. Han blir 7 månader idag:)
Jag har tagit mitt körkort, ett mål avklarat! funderingarna gäller nu vad jag ska göra efter min mammaledighet, plugga, jobba? anyway, tar dagen som den kommer:)
Idag har jag varit nere i centrum med barnen & handlat lite. Agnes fick ett nytt diadem, tjockare handskar, en tröja & mini fick nya jeans. I morgon ska jag & min fina tjej iväg på bio med en kompis & hennes jämngamla dotter, ska bli SÅ mysigt att få åka iväg med Agnes:)) ska äta middag ute tillsammans innan, ser verkligen framemot det:))
Ha det toppen!
puss & kram//Sussi
Funderingar efter en lång paus!
har inte uppdaterat på över 1 år. Förra året separerade jag från Agnes pappa vilket inte gjorde att jag mådde så himla bra. Tappade tillslut bort mig själv, tappade lusten att blogga bara. Kände att det var dags att få ta hand om Agnes & om mig själv vilket det känns som om jag inte hade gjort sen den dagen då hon föddes för vi alla behöver ju få vara oss själv & ta hand om oss själva trots att vi har fått barn, men det är så lätt att glömma det. Jag har ju så klart lite mig själv att skylla för att jag mådde dåligt så länge, jag valde att fortsätta och umgås med Agnes pappa, jag var bara förvirrad, fick panik & visste inte alls vad jag skulle göra. Jag drog bara ut på mitt lidande. Tillslut orkade jag inte mer så jag kontaktade en kurator för att be henne om råd om hur jag skulle ta mig ur den situationen för jag visste att det inte var nyttigt för nån av oss & tyvärr inte för Agnes då hon bara blev så förvirrad.
Månaderna har i alla fall gått & mycket har hänt. Jag träffade världens underbaraste människa, min själsfrände som har gjort mig till världens lyckligaste. Han är inte bara min sambo, han är min bästa vän. Han har stöttat mig när jag har mått som sämst & Aldrig gett upp hoppet om oss & jag måste bara säga att jag beundrar honom för när många killar hade backat så stod han kvar vid min sida gång på gång. Vi har köpt lägenhet ihop på ett underbart mysigt ställe, ett lugnt område. Vi planerar framtiden ihop & allt känns bara så underbart. Jag känner mig trygg, jag känner mig säker den här gången. Det här känns som ett moget förhållande där vi verkligen kan prata om Allt tillsammans & något som är speciellt bra är ju att om vi stör oss på ngt hos varandra så säger vi det, vi pratar. Utan att bråka.
I Mars blir Agnes storasyster :) 12:e mars är bebisen beräknad att anlända till denna värld, underbart! & mitt körkort som jag skulle ha tagit för läääänge sen har dragit ut på tiden alldeles för lång tid :( min lärare slutade & då kändes allt så himla ruttet så jag tappade allt & la det på hyllan. Kanske för att jag har så svårt att tro på mig själv & tro på att jag faktiskt KAN göra saker bra. Jag kan köra bil :) jag har iaf nu tagit upp körningen igen & har tänkt att köra upp snart!
En "liten" uppdatering efter så lång tid. Får se om jag orkar ta upp bloggandet igen, ska försöka. Men nu vet ni, vi mår bara bra :)
